• Del 1: Ställningar — Prestandakrav och allmän utformning

1 Omfattning

Denna europeiska standard specificerar prestandakrav och metoder för strukturell och allmän konstruktion för
tillträdes- och arbetsställningar, hädanefter kallade arbetsställningar. Angivna krav gäller ställningar
strukturer, som förlitar sig på de intilliggande strukturerna för stabilitet. Generellt gäller dessa krav även för andra
typer av arbetsställningar. Normala krav ställs men det finns även utrymme för särskilda fall.
Denna europeiska standard specificerar även strukturella konstruktionsregler när vissa material används och allmänna regler
för prefabricerad utrustning.
Standarden utesluter:

plattformar upphängda i rep, fasta eller rörliga;

horisontellt rörliga plattformar inklusive Mobile Access Towers (MAT);

motordrivna plattformar;

ställningar som används som skydd för takarbeten;

tillfälliga tak.
OBS 1 De flesta arbetsställningar är gjorda av prefabricerade komponenter eller av rör och kopplingar. Några exempel på
arbetsställningar är fasadställningar, statiska torn och fågelburar, men detaljer ges inte för alla dessa.
NOT 2 Falskarbete och stöttning kan vara gjorda av de strukturella komponenter som beskrivs i denna standard, men fungerar inte
byggnadsställningar.
NOT 3 Särskilda krav för fasadställningar av prefabricerade komponenter specificeras i EN 12810 -1 och
EN 12810-2.

2 Normativa referenser

Denna europeiska standard innehåller genom daterad eller odaterad referens bestämmelser från andra publikationer. Dessa
normativa referenser citeras på lämpliga platser i texten och publikationerna listas nedan. För
daterade referenser, efterföljande ändringar av eller revisioner av någon av dessa publikationer gäller för denna europeiska
Standard endast när den införlivats i den genom ändring eller revidering. För odaterade referenser, den senaste upplagan av
offentliggörande som avses gälla (inklusive ändringar).
EN 74: 1988, Kopplingar, lösa tappar och bottenplattor för användning i arbetsställningar och förfalskningar av stål
rör – Krav och testprocedurer.
prEN 74-1, Kopplingar, tappar och bottenplattor för användning i falskarbete och ställningar – Del 1: Kopplingar för rör –
Krav och testmetoder.
EN 338, Konstruktionsvirke – Hållfasthetsklasser.
EN 12810-1:2003, Fasadställningar av prefabricerade element – Del 1: Produktspecifikationer.
EN 12810-2, Fasadställningar gjorda av prefabricerade element – Del 2: Metoder för speciell design och
värdering.
EN 12811-2: Utrustning för tillfälligt arbete – Del 2: Information om material.
EN 12811-3: Tillfällig arbetsutrustning – Del 3: Belastningsprovning.
EN 12812:1997, Falskarbete – Prestandakrav och allmän utformning.
ENV 1990, Eurokod 1: Grund för konstruktionskonstruktion.

ENV 1991-2-4, Eurokod 1: Grund för design och åtgärder på konstruktioner – Del 2-4: Vindpåverkan.

ENV 1993-1-1:1992, Eurokod 3: Design av stålkonstruktioner – Del 1-1: Allmänna regler och regler för byggnader.

ENV 1995-1-1, Eurokod 5: Design av träkonstruktioner – Del 1-1: Allmänna regler och regler för byggnader.

ENV 1999-1-1:1998, Eurokod 9: Design av aluminiumkonstruktioner – Del 1-1: Gemensamma regler.

3 Termer och definitioner

För denna europeiska standard gäller följande termer och definitioner (se även figur 1):

3.1
ankring
organ insatt i eller fäst vid strukturen för att fästa ett fästelement
OBS Effekten av en förankring kan uppnås genom att förbandet kopplas till en del av strukturen som primärt är avsedd
för andra ändamål, se 3.23.
3.2
basuttag
bottenplatta, som har en möjlighet för vertikal justering
3.3
bottenplatta
platta som används för att sprida lasten i en standard över ett större område
3.4
fågelbur ställning
ställningskonstruktion som består av ett rutnät av standarder och en täckt yta vanligtvis avsedd för arbete eller förvaring
3.5
stag i horisontalplanet
montering av komponenter som ger skjuvstyvhet i horisontalplanen, t.ex. genom däckkomponenter,
ramar, inramade paneler, diagonalstag och styva anslutningar mellan akterspegeln och lister eller andra föremål som används
för horisontell förstärkning
3.6
stag i vertikalplanet
sammansättning av komponenter som ger skjuvstyvhet i de vertikala planen, t.ex. genom slutna ramar med eller utan
hörnstag, öppna ramar, stegramar med tillträdesöppningar, stela eller halvstyva anslutningar mellan
horisontella och vertikala komponenter, diagonalstag eller andra föremål som används för vertikalstag
3.7
beklädnad av det material som normalt är avsett att ge väder- och dammskydd, vanligtvis duk eller nät
3.8
koppling en enhet som används för att ansluta två rör
3.9
utformning och beräkning för att ta fram ett schema för uppförandet

3.10
ledbok en horisontell del normalt i riktning mot arbetsställningens större dimension
3.11
modulsystem där akterspegeln och standarder är separata komponenter där standarderna tillhandahåller faciliteter vid
förutbestämda (modulära) intervall för anslutning för andra ställningskomponenter
3.12
nät tidigare beklädnadsmaterial
3.13
nod den teoretiska punkten där två eller flera medlemmar är sammankopplade
3.14
parallellkopplare
koppling som används för att ansluta två parallella rör
3.15
plattform
en eller flera plattformsenheter i en nivå inom en vik
3.16
plattformsenhet
enhet (prefabricerad eller på annat sätt) som bär upp en last på egen hand och som utgör plattformen eller en del av plattformen
och kan utgöra en strukturell del av arbetsställningen
3.17
rätvinklig koppling
koppling som används för att ansluta två rör som korsar i rät vinkel
3.18
lakan
ogenomträngligt beklädnadsmaterial
3.19
sidoskydd
uppsättning komponenter som utgör en barriär för att skydda människor från fallrisken och för att hålla kvar material
3.20
ärmkoppling
koppling som används för att sammanfoga två rör placerade koaxiellt
3.21
standard
upprätt medlem
3.22
vridbar koppling
koppling som används för att ansluta två rör som korsar i valfri vinkel
3.23
slipsmedlem
komponent av ställningen, som förbinder den med en förankring vid strukturen
Copyright British Standards Institution
Reproducerad av IHS under licens med BSI – Uncontrolled Copy
Ej för återförsäljning Ingen reproduktion eller nätverksbyggande tillåts utan licens från IHS
3.24
akterspegel
ett horisontellt element normalt i riktning mot arbetsställningens mindre dimensioner
3.25
arbetsområde
en summa av plattformarna i en nivå, för att ge en upphöjd säker plats för människor att arbeta på och att ge tillgång till
deras arbete.
3.26
arbetsställning
tillfällig konstruktion, som krävs för att tillhandahålla en säker arbetsplats för uppförande, underhåll, reparation eller
rivning av byggnader och andra konstruktioner och för nödvändig tillträde

4 Material

4.1 Allmänt
Material ska uppfylla de krav som anges i europeiska standarder, där konstruktionsdata tillhandahålls.
Information om de mest använda materialen finns i prEN 12811-2. Materialet som används ska vara tillräckligt
robust och hållbar för att klara normala arbetsförhållanden.
Materialen ska vara fria från föroreningar och defekter som kan påverka deras tillfredsställande användning.
4.2 Specifika materialkrav
4.2.1 Stål
4.2.1.1 Allmänt
Stål av deoxidationstyp FU (kantstål) ska inte användas.
4.2.1.2 Lösa rör
Lösa rör till vilka det är möjligt att fästa kopplingar som uppfyller prEN 74-1 (dvs nominellt 48,3 mm utvändigt
diameter) ska ha minsta nominella sträckgräns på 235 N/mm² och en minsta nominell väggtjocklek på 3,2
mm.
OBS Lösa rör finns vanligtvis i rör- och kopplingsställningar men kan även användas i fasadställningar av
prefabricerade komponenter t.ex. för att knyta fast en arbetsställning på fasaden
4.2.1.3 Rör för prefabricerade komponenter för ställningssystem
För rör inbyggda i prefabricerade komponenter för ställningssystem enligt EN 12810-1 av nominell
ytterdiameter på 48,3 mm gäller specifikationerna i EN 12810-1.
Rör får inte vara indragna utöver gränserna i prEN 74-1 när kopplingar är anslutna.
Rör med yttre nominell diameter som skiljer sig från intervallet 48,3 mm, förutom sidoskydd, ska ha
följande nominella egenskaper:

• väggtjocklek ≥ 2,0 mm
• sträckgräns, ReH ≥ 235 N/mm2 – förlängning, A ≥ 17 %
  4.2.1.4 Sidoskydd
  Föremål som uteslutande används för sidoskydd, andra än fotlister, ska ha en minsta nominella väggtjocklek på
  1,5 mm. För fotlister ska den minsta nominella väggtjockleken vara 1,0 mm. En mindre tjocklek kan användas om
  användbarhet och bärförmåga säkerställs till exempel genom användning av förstyvningssektioner, stag eller formning
  av tvärsnittet.
  4.2.1.5 Plattformsenheter
  Plattformsenheter och deras omedelbara stöd ska ha en minsta nominella tjocklek på 2,0 mm. En mindre tjocklek
  kan användas om användbarheten och bärförmågan säkerställs till exempel genom användning av förstyvningssektioner,
  stagning eller formning av tvärsnittet.

4.2.1.6 Skyddsbeläggning för komponenter
Komponenter ska skyddas enligt prEN 12811-2.
4.2.2 Aluminiumlegeringar
4.2.2.1 Lösa rör
Lösa rör, till vilka det är möjligt att fästa kopplingar som uppfyller prEN 74-1 (dvs. 48,3 mm nominell utsida
diameter), ska ha en minsta nominell 0,2 %-tät spänning på 195 N/mm² och en minsta nominell väggtjocklek
på 4,0 mm.
4.2.2.2 Rör för prefabricerade komponenter för ställningssystem
För rör inbyggda i prefabricerade komponenter i ställningssystem enligt EN 12810-1 av nominell
ytterdiameter på 48,3 mm gäller kraven i EN 12810-1.
4.2.2.3 Sidoskydd
Föremål som endast används för sidoskydd ska ha en minsta nominella väggtjocklek på 2,0 mm. En mindre tjocklek
får användas om användbarheten och bärförmågan säkerställs till exempel genom användning av förstyvningssektioner,
stag, eller formning av tvärsnittet.
4.2.2.4 Plattformsenheter
Plattformsenheter och deras omedelbara stöd ska ha en minsta nominella tjocklek på 2,5 mm. En mindre tjocklek
får användas om användbarheten och bärförmågan säkerställs till exempel genom användning av förstyvningssektioner,
stag, eller formning av tvärsnittet.
4.2.3 Trä och träbaserade material
Trä ska spänningsgraderas enligt EN 338.
Om en skyddande beläggning används ska den inte hindra upptäckten av defekter i materialet.
Plywood för plattformsenheter ska ha minst fem lager och en minsta tjocklek på 9 mm.
Plywoodplattformsenheter monterade färdiga för användning ska kunna hålla en cirkulär stålstång på 25 mm
diameter och 300 mm längd som faller i ändläge från en höjd av 1 m.
Plywood ska ha god beständighet med hänsyn till klimatförhållanden.

5 Allmänna krav

5.1 Allmänt
Varje utrymme för tillträde och arbete ska vara anordnat så att det ger en bekväm arbetsplats och för att:

• skydda människor från risken att falla;
• tillhandahålla säker förvaring av material och utrustning;
• skydda dem nedanför från fallande föremål.
  Uppmärksamhet ska fästas vid ergonomiska hänsyn.
  Området ska vara helt täckt och ska förses med lämpligt sidoskydd (se 5.5) när det är klart för användning.
  Anslutningar mellan separata delar ska vara effektiva och lätta att övervaka. De ska vara lätta att montera och
  säker mot oavsiktlig frånkoppling.

5.2 Breddklasser
Bredden, w, är arbetsytans fulla bredd inklusive upp till 30 mm av fotbrädan, se figur 2. Sju bredd
klasser ges i tabell 1.
NOT 1 I vissa länder är minimibredder fastställda för olika typer av arbetsaktiviteter.
Det fria avståndet mellan standarder, c, ska vara minst 600 mm; den fria bredden på trappor ska inte vara mindre
än 500 mm.
Varje arbetsområde, inklusive hörnen, ska ha sin specificerade bredd längs hela sin längd. Detta krav gör det
gäller inte i omedelbar närhet av ett par standarder, där det ska finnas ett helt obehindrat område med en
minsta bredd, b och p i enlighet med måtten som anges i figur 2.
NOT 2 När utrustning eller material placeras på arbetsområdet bör man överväga att behålla utrymme
för arbete och tillträde.

5.4 Arbetsområden

a) Det ska vara möjligt att säkra plattformsenheter mot farlig förskjutning, t.ex. oavsiktlig förskjutning eller upplyftning av vindkrafter.

b) Plattformsenheter bör ha en halksäker yta.
OBS En träyta uppfyller normalt kraven för halksäkerhet. Risken för att snubbla från någon metod som används för att
säkra plattformsenheten eller från överlappning bör minimeras.
c) Avstånden mellan plattformsenheterna ska vara så små som möjligt men inte överstiga 25 mm.
d) Arbetsområdena ska vara så jämna som möjligt. Om lutningen överstiger 1 av 5, säkert fäst i full bredd
fotfäste ska finnas. Förutom att det vid behov kan finnas mellanrum som inte överstiger en bredd av 100
mm i mitten av fotfästena för att underlätta användningen av skottkärror.
5.5 Sidoskydd
5.5.1 Allmänt
Arbets- och tillträdesområden ska skyddas av sidoskydd bestående av minst ett huvudräcke,
mellanliggande sidoskydd och fotbräda. Se figur 3. Fotbrädan kan undvaras i trappor.
Sidoskydd ska säkras mot oavsiktlig borttagning.
För krav på konstruktionsdesign, se avsnitt 6.
ANMÄRKNING 1 Sidoskyddet bör inte tillhandahållas av enbart beklädnad.
ANM. 2 För speciella fall, t.ex. användning av arbetsställningar i vertikala formsättningar, kan det finnas behov av lutande sidoskydd,
som ligger utanför tillämpningsområdet för denna standard.

5.7.4 Skarvar mellan standarder med hålprofiler
Överlappslängden i fogar mellan standarder ska vara minst 150 mm. Det kan minskas till minst 100
mm om en låsanordning tillhandahålls.
5.8 Åtkomst mellan nivåer
5.8.1 Allmänt
Säkra och ergonomiska tillträdesmöjligheter ska tillhandahållas.
Ställningssystemet ska omfatta tillträde mellan de olika nivåerna. Detta ska ske med lutande stegar
eller trappor. Den ska vara inom plattformen, inom en breddning av arbetsställningen vid en bay, eller i ett torn
omedelbart intill.
Stegar enligt EN 131-1 och EN 131-2 får antas uppfylla kraven för tillträde i denna
standard.
Trappor och stegar ska vara säkrade mot oavsiktlig lossning och ska ha en halksäker yta.
ANMÄRKNING 1 Vid omfattande arbeten bör trappor finnas för tillträde.
ANMÄRKNING 2 För högre byggnadsställningar bör man överväga användningen av en passagerarhiss.
5.8.2 Trappor
För att tillgodose olika krav för trappor specificerar denna europeiska standard två klasser av trappor
mått. Måtten på trappsteg ska vara i enlighet med figur 4 och följande:
Kombinationen av värden för uppgången, u, och den pågående, g, ska vara i enlighet med uttryck (1):
540 ≤ 2u + g ≤ 660 tum (1)

6 Krav på strukturell utformning

6.1 Grundläggande krav
6.1.1 Allmänt
Varje arbetsställning ska utformas, konstrueras och underhållas för att säkerställa att den inte kollapsar eller rör sig
oavsiktligt och så att den kan användas säkert. Detta gäller i alla skeden, inklusive montering, modifiering och fram till
helt demonterad.
Ställningskomponenterna ska utformas så att de säkert kan transporteras, ställas upp, användas, underhållas,
demonteras och förvaras.

6.1.2 Externt stöd
En arbetsställning ska ha stöd eller fundament som kan motstå konstruktionsbelastningar och begränsa rörelser.
Sidostabiliteten hos ställningskonstruktionen som helhet och lokalt ska verifieras när den utsätts för olika
designkrafter, till exempel från vinden.
ANMÄRKNING 1 Sidostabilitet kan tillhandahållas av fästelement till den intilliggande byggnaden eller strukturen. Alternativt andra metoder,
t.ex. slaglinor, kentledge eller ankare kan användas.
ANMÄRKNING 2 Det kan vara nödvändigt att tillfälligt ta bort enskilda förband för att utföra arbeten på den permanenta konstruktionen. I
ett sådant fall borttagande av banden bör beaktas i konstruktionen och en metodbeskrivning utarbetas för att specificera
sekvensen för borttagning och byte av band.
6.1.3 Lastklasser
För att tillgodose olika arbetsförhållanden specificerar denna europeiska standard sex lastklasser och sju breddklasser
av arbetsområden. Tjänstebelastningen anges i tabell 3.
Belastningsklassen för arbetsområden ska överensstämma med arbetets art.
OBS I undantagsfall, där det är opraktiskt att använda en av lastklasserna eller aktiviteten är mer betungande, olika
parametrar kan antas och specificeras efter analys av hur arbetsställningen ska användas. Hänsyn
bör ges till de faktiska aktiviteter som ska vidtas. Några exempel på saker att tänka på är:
a) Vikten av all utrustning och material som lagras på arbetsområdet,
b) Dynamiska effekter från materialet placerat på arbetsområdet av kraftverk och
c) Last från manuellt manövrerad anläggning såsom skottkärror.
Lagring av material på arbetsställningar av lastklass 1 omfattas inte av de i tabell 3 angivna tjänstelasterna.

6.2.2.2 Jämnt fördelad servicebelastning
Varje arbetsområde ska kunna bära den jämnt fördelade lasten, q1, specificerad i tabell 3.
6.2.2.3 Koncentrerad last
Varje plattformsenhet ska kunna bära lasten, F1, specificerad i tabell 3, jämnt fördelad över en
area på 500 mm x 500 mm och, men inte samtidigt, lasten, F2, specificerad i tabell 3, jämnt fördelad över
en yta på 200 mm x 200 mm.
Lastvägen ska kunna överföra de krafter som orsakas av lasterna till standarderna. Positionen för varje
belastningen ska väljas så att den ger den mest ogynnsamma effekten.
När en plattformsenhet är mindre än 500 mm bred kan belastningen, F1, enligt tabell 3, minskas för denna enhet i
proportion till dess bredd, förutom att belastningen inte i något fall ska minskas till mindre än 1,5 kN.
6.2.2.4 Delyta last
Varje plattform av lastklasserna 4, 5 och 6 ska kunna bära en jämnt fördelad delyta lastning, q2,
vilket är en belastning större än den enhetligt fördelade tjänstebelastningen. Delarean erhålls genom att multiplicera
vikens area, A, med partialareafaktorn ap. Värden på q2 och ap anges i tabell 3. Area A beräknas
från längden, l, och bredden w, för varje plattform, se figur 5.
Lastvägen ska kunna överföra de krafter som orsakas av lasterna till standarderna.
Där det finns mer än två standarder i båda riktningarna, som i en fågelbur, belastas delytan av fyra
angränsande fack ska beaktas för verifiering av respektive stödjande standard, se figur 5d).
Delytans mått och läge ska väljas för att ge den mest ogynnsamma effekten. Några
exempel visas i figur 5.

6.2.2.5 Fribärande delar av ett arbetsområde
Alla fribärande delar av ett arbetsområde ska kunna bära den driftsbelastning som specificeras för huvudledningen
arbetsområde (se 6.2.2.2, 6.2.2.3 och 6.2.2.4).
Om nivåerna på de fribärande delarna och det huvudsakliga arbetsområdet skiljer sig med 250 mm eller mer, kan de
vara av olika belastningsklasser, enligt tabell 3.
6.2.2.6 Fågelbursställningar
Belastningen på de bärande delarna av en fågelbursställning ska beräknas genom att anta att
fördelad last q1 som anges i tabell 3 verkar på en yta på maximalt 6,0 m2
i kombination med en last på 0,75 kN/m2
över det återstående området.
6.2.3 Horisontell arbetsbelastning
I frånvaro av vind ska arbetsställningen kunna bära en tänkt horisontell arbetsbelastning,
representerar operationer under användning, som verkar på alla nivåer där arbetsområdet är belastat.
För varje betraktat utrymme ska den teoretiska horisontella belastningen inte vara mindre än 2,5 % av summan av den enhetliga
fördelad last, q1, specificerad i tabell 3, på det facket, eller 0,3 kN, beroende på vilket som är störst. Belastningen ska antas
att verka i nivå med arbetsområdet och ska appliceras separat parallellt och vinkelrätt mot viken.
6.2.4 Tillträdesvägar
Med undantag för arbetsställningar av klass 1, ska horisontella tillträdesvägar kunna stödja åtminstone klass 2
servicebelastning, specificerad i tabell 3.
När en del av en tillfartsväg ska användas för arbete ska den klara den aktuella servicebelastningen
föreskrivs i tabell 3. Normalt behöver inte en avsats som ligger på samma nivå som ett arbetsområde men utanför den
kan bära samma belastning.
För trappor som är byggda för tillträde till en arbetsställning ska varje trappsteg och avsats utformas för att stödja
ogynnsamt av:
antingen
a) en enkel last på 1,5 kN i det mest ogynnsamma läget, antas vara jämnt fördelad över ett område på
200 mm x 200 mm eller över den faktiska bredden om den är mindre än 200 mm,
eller
b) En jämnt fördelad last på 1,0 kN/m2.
Trappornas struktur ska klara en jämnt fördelad last på 1,0 kN/m2
på alla slitbanor
och landningar inom en höjd av 10 m.
6.2.5 Laster på sidoskyddet
6.2.5.1 Nedladdning
Varje huvudräcke och mellanräcke, oavsett dess stödsätt, ska kunna motstå
en punktlast på 1,25 kN. Detta gäller även alla andra sidoskyddskomponenter, som ersätter huvudman
skyddsräcken och mellanräcke såsom en stängselkonstruktion, som har springor som överstiger 50 mm bredd.
Denna belastning ska betraktas som en olycksbelastning och ska appliceras i det mest ogynnsamma läget i en
riktning nedåt inom en sektor på ± 10o från vertikalen.

6.2.5.2 Horisontell belastning
Alla komponenter i sidoskyddet, utom fotlister, ska vara konstruerade för att motstå en horisontell punktbelastning på 0,3 kN
i varje fall i det mest ogynnsamma läget. Denna last får fördelas över en yta på högst 300 mm x
300 mm, till exempel när den appliceras på gallret i en stängselkonstruktion. För fotbrädor är den horisontella punktbelastningen 0,15
kN.
6.2.5.3 Lastning uppåt
För att kontrollera infästningen av alla sidoskyddskomponenter, utom fotbrädan, ska en punktbelastning på 0,3 kN appliceras
vertikalt uppåt i sämsta läge.
6.2.6 Snö- och islaster
En tillåtelse för snö- och islastning på en arbetsställning kan krävas enligt nationella bestämmelser.
6.2.7 Vindlaster
6.2.7.1 Allmänt
Vindlaster ska beräknas genom att anta att det finns ett hastighetstryck på en referensarea av arbetet
ställning, vilket i allmänhet är det projicerade området i vindriktningen. Den resulterande vindkraften, F, i kN, erhålls
från ekvation (2):
= ∑i F cs x (cf,ix Ai x qi) (2)
där
F är den resulterande vindkraften;
cf, i är den aerodynamiska kraftkoefficienten för ställningskomponenten I (se 6.2.7.2);
Ai är referensområdet för ställningskomponenten i;
qi är hastighetstrycket som verkar på ställningskomponenten I;
cs är platskoefficienten (se 6.2.7.3).
Avskärmningseffekter ska inte beaktas.
Följande avsnitt 6.2.7.2 och 6.2.7.3 avser endast obeklädda arbetsställningar. För vindbelastning på klädsel
arbetsställningar se bilaga A.
6.2.7.2 Aerodynamisk kraftkoefficient, jfr
Aerodynamiska kraftkoefficienter, jfr, lämpliga för vissa tvärsnitt av ställningskomponenter som anges i ENV 1991-
2-4 ska användas vid beräkning av vindkraften på en arbetsställning.
För andra tvärsnitt kan de aerodynamiska kraftkoefficienterna hämtas från nationella standarder eller
kanske bestäms av vindtunneltestning.
Värdet på den aerodynamiska kraftkoefficienten, jfr, ska tas till 1,3 för alla projicerade områden inklusive plattformar,
fotlister och den nominella arean definierad i 6.2.7.4.1 respektive 6.2.7.4.2.
6.2.7.3 Plats koefficient, cs
6.2.7.3.1
Platskoefficienten, cs tar hänsyn till arbetsställningens placering i förhållande till en byggnad, till exempel i
framför en fasad. Platskoefficienten cs enligt 6.2.7.3.2 och 6.2.7.3.3 gäller för en fasad med öppningar,
som distribueras regelbundet över dess område.

6.2.7.3.2
För vindkrafter vinkelräta mot fasaden ska värdet på cs⊥ tas från figur 6. Det beror på soliditetsförhållandet,
ϕB, som ges av ekvation (3):
ϕ B=AB,n/AB,g
där
AB n är fasadens nettoarea (med öppningarna avdragna);
AB, g är fasadens bruttoarea.

6.2.7.3.3
För vindkrafter parallella med fasaden ska värdet på cs tas till 1,0.
6.2.7.4 Hastighetstryck
6.2.7.4.1 Maximal vindbelastning
Den maximala vindbelastningen för regionen ska ta hänsyn till platsens typ och läge.
När den europeiska standarden för vindlast finns tillgänglig ska den användas. I avvaktan på att uppgifterna är tillgängliga ska de hämtas från nationella standarder. En statistisk faktor som tar hänsyn till tidsperioden från uppställning till demontering av arbetsställningen kan beaktas. Denna faktor ska inte vara mindre än 0,7 och ska tillämpas på
vindhastighetstryck under en 50-årig återgångsperiod.
ANMÄRKNING För den konstruktionsmässiga utformningen av fasadställningar av prefabricerade komponenter, anges konstruktionshastighetstryck i EN 12810-1. Dessa tryck kommer normalt inte att överskridas i större delen av Europa. De faktiska vindförhållandena bör kontrolleras.
För att ta hänsyn till utrustning eller material som finns på arbetsområdet ska en nominell referensarea antas på dess nivå över hela dess längd. Detta område ska vara 200 mm högt mätt från arbetsområdets nivå och inkluderar fotbrädans höjd. Belastningarna till följd av vindtrycket på detta område ska antas verka i nivå med arbetsområdet

6.2.7.4.2 Arbetsvindlast
Ett jämnt fördelat hastighetstryck på 0,2 kN/m2
skall beaktas. Att ta hänsyn till
utrustning eller material som finns på arbetsområdet, ett nominellt referensområde enligt definitionen i 6.2.7.4.1, men 400 mm
hög, ska användas vid beräkning av arbetsvindlaster.
6.2.8 Dynamisk laddning
Följande siffror kan tas som ekvivalenta statiska belastningar för att representera överbelastningen som orsakas av dynamisk
påverkar driftförhållandena.
a) Den dynamiska effekten av lasten från ett enskilt föremål, förutom människor, som rör sig vertikalt med hjälp av motordrivna medel
ska representeras av en ökning med 20 % av föremålets vikt.
b) Den dynamiska effekten av en last från ett enskilt föremål som rör sig horisontellt, förutom människor, ska representeras
med en ekvivalent statisk kraft på 10 % av föremålets vikt, verkande i någon av de praktiskt möjliga horisontella
vägbeskrivningar.
OBS För dynamisk lastning till följd av att personer faller ner från höjd på plattformar av fasadställning av
prefabricerade komponenter se EN 12810-1.
6.2.9 Lastkombinationer
6.2.9.1 Allmänt
Varje arbetsställningskonstruktion ska kunna motstå de värsta kombinationer av belastningar som den sannolikt
bli föremål för. Förhållandena på plats ska fastställas och lastkombinationer bestämmas i enlighet därmed.
För fasadställningar anges lastkombinationer i 6.2.9.2. Dessa lastkombinationer kan också vara lämpliga för
typer av arbetsställningar skiljer sig från fasadställningar.
6.2.9.2 Fasadställningar
Kombinationerna a) och b) ska användas för konstruktion av fasadställningar om inte tillförlitlig information om
sättet att använda ställningen är tillgängligt.
I varje enskilt fall ska tjänstgöringsvillkoret och avställningsvillkoret beaktas.
a) Servicevillkoret
1) Ställningens egenvikt, se 6.2.1.
2) Jämnt fördelad servicebelastning lämplig för klassen av arbetsställningen som anges i Tabell 3,
kolumn 2, som verkar på arbetsområdet på den mest ogynnsamma däcknivån.
3) 50% av lasten som anges i a)2) ska tas för att agera på arbetsområdet på nästa nivå över eller
nedan om en arbetsställning har mer än en däcknivå.
4) Arbetsvindlast specificerad i 6.2.7.4.2 eller horisontell arbetslasttillåtelse specificerad i 6.2.3.
b) ur drifttillstånd
1) Ställningens egenvikt, se 6.2.1.
2) En procentandel av den jämnt fördelade lasten, specificerad i tabell 3, kolumn 2, som verkar på
ogynnsam däcknivå. Värdet beror på klassen:
klass 1: 0 %; (ingen servicebelastning på arbetsområdet);
klasserna 2 och 3: 25%; (representerar en del lagrat material på arbetsområdet);
klasserna 4, 5 och 6: 50%; (representerar en del lagrat material på arbetsområdet)

3) Den maximala vindlast som anges i 6.2.7.4.1.
I fall a) 2) och b) 2) ska belastningen tas som noll om dess hänsyn leder till gynnsammare resultat; för
exempel vid vältning.
6.3 Nedböjningar
6.3.1 Elastisk avböjning av plattformsenheter
När den utsätts för de koncentrerade belastningar som anges i tabell 3, kolumner 3 och 4, den elastiska avböjningen av eventuella
plattformsenheten får inte överstiga 1/100 av dess spännvidd.
Dessutom, när den lämpliga koncentrerade belastningen appliceras, den maximala avböjningsskillnaden mellan
intilliggande lastade och olastade plattformsenheter får inte överstiga 25 mm.
6.3.2 Elastisk utböjning av sidoskyddet
Varje huvud- eller mellanräcke och fotbräda, oavsett dess spännvidd, får inte ha en elastisk avböjning
större än 35 mm, när den utsätts för den horisontella belastning som anges i 6.2.5.2.
Detta mäts med hänvisning till stöden vid de punkter där komponenten är fixerad.
6.3.3 Nedböjning av stängselkonstruktioner
När det utsätts för den horisontella belastningen som anges i 6.2.5.2, får gallret på en stängselkonstruktion inte avvika mer än
100 mm med hänvisning till dess stöd.
När en stängselkonstruktion kombineras med ett skyddsräcke ska kraven för ett skyddsräcke vara uppfyllda
separat.

7 Produktmanual

För prefabricerade komponenter och system ska en manual göras tillgänglig för att produkten ska kunna användas
säkert. För fasadställningar av prefabricerade komponenter, se EN 12810-1.

8 Bruksanvisning

För varje typ av prefabricerade ställningssystem bör relevant bruksanvisning finnas tillgänglig på plats och ska
inkludera åtminstone följande:
a) procedur under montering och demontering av arbetsställningen, som beskriver den korrekta arbetssekvensen
steg. Denna instruktionsprocedur ska innehålla ritningar och text;
b) System och dess detaljer.
OBS Dessa krav kan uppfyllas av standarddata, speciellt förberedd information eller en kombination av de två.
c) belastningar som arbetsställningen utsätter för dess fundament och på byggnadskonstruktionen;
d) information om arbetsställningens klass, antalet arbetsytor som kan laddas och
tillåten höjd för olika förhållanden;
e) detaljerad information om montering och demontering av komponenterna;
f) information om inbindning av arbetsställningar.
g) andra begränsningar.
För krav på instruktionsbok för fasadställningar av prefabricerade komponenter se
klausul 9 i EN 12810-1:2003.

9 Arbeta på plats

9.1 Grundantagande
Konstruktionen kommer att förutsätta att montering, användning, modifiering och demontering kommer att ske i enlighet med det förberedda
schema (ritningar, specifikationer och andra instruktioner) och att underhåll av ställningsstrukturen inklusive dess
bindning och fundament kommer att tillhandahållas och kommer att vara i ett skick att uppfylla kraven i designen. (Se 1.3 av
ENV 1991-1:1994 för mer information).
9.2 Åtgärder på plats
Fundamentens förmåga att bära den belastning som beräknats i konstruktionen ska verifieras. Där sidostöd är
att tillhandahållas av strukturen tjänade både den strukturella lämpligheten hos den strukturen och fastsättningen av den
förankringar ska verifieras.
OBS Verifiering ska utföras av en person som har kompetens att göra det och som normalt är det heller
ansvarig för konstruktionen eller monteringen.

10 Strukturell design

10.1 Grundläggande designprinciper
10.1.1 Inledning
Arbetsställningar ska utformas för stabilitet och användbarhet. Detta inkluderar bärförmåga och
positionsstabilitet mot glidning i sidled, upplyftning och vältning. Om inte annat anges i denna klausul,
Europeiska standarder för konstruktionsteknik ska tillämpas.
Begrepp relaterade till gränstillståndsmetoden.
Globala eller detaljerade tester kan utföras för att komplettera beräkningen. Provningen ska utföras i enlighet med
med EN 12811-3.
10.1.2 Strukturell utformning av komponenter
10.1.2.1 Stål
Konstruktionsutformningen ska vara i enlighet med ENV 1993-1-1.
10.1.2.2 Aluminium
Konstruktionsutformningen ska vara i enlighet med ENV 1999-1-1.
10.1.2.3 Timmer
Konstruktionsutformningen ska vara i enlighet med ENV 1995-1-1.
10.1.2.4 Övrigt material
Den strukturella utformningen ska överensstämma med lämpliga europeiska standarder. Om de inte finns kan de vara med
i enlighet med ISO-standarder.
10.1.3 Gränslägen
Gränstillstånden klassificeras i:

• brottgränstillstånd;

• användningsgränstillstånd.
  Vid brottgränsen ange designvärdet för effekten av åtgärder, det vill säga designvärdet för en inre kraft eller
  moment, Ed, får inte överstiga konstruktionsvärdet för motsvarande motstånd, Rd, i enlighet med
  uttryck (4)
  Ed ≤ Rd (4)
  Designvärdet, Ed, för effekten av åtgärder beräknas från de karakteristiska värdena för de åtgärder som anges i
  6.2 genom att multiplicera var och en med motsvarande partiella säkerhetsfaktor, γF.
  Dimensioneringsvärdet för resistanserna, Rd beräknas från de karakteristiska resistansvärden som anges i 10.2.4 av
  dividerat med en partiell säkerhetsfaktor, γM.
  Vid användbarhetsgräns ange konstruktionsvärdet för effekten av åtgärder som anges i användbarhetskriteriet inte
  överskrida det gränsvärde konstruktionsvärdet för motsvarande användbarhetskriterium, Cd, se uttryck (5). Detta gäller,
  till exempel till avböjningar.
  Ed ≤ Cd (5)
  10.2 Strukturanalys
  10.2.1 Val av modell
  De antagna modellerna ska vara tillräckligt exakta för att förutsäga den strukturella beteendenivån med beaktande av
  ofullkomligheter gav i 10.2.2.
  Analysen som utförs genom att kontrollera separata plana system ska beakta interaktionen.
  Förbindelsen mellan band och fasad ska modelleras så att banden är fria att rotera kring axlar i
  fasadens plan och ska inte antas överföra vertikala krafter.
  10.2.2 Ofullkomligheter
  10.2.2.1 Allmänt
  Effekterna av praktiska ofullkomligheter, inklusive kvarvarande spänningar och geometriska ofullkomligheter, t.ex.
  vertikala, raka och oundvikliga mindre excentriciteter ska beaktas av en lämplig motsvarighet
  geometriska ofullkomligheter.
  Appliceringsmetoden ska överensstämma med respektive specifikationer för den relevanta konstruktionen
  standarder, till exempel för stål ENV 1993-1-1 och för aluminium ENV 1999-1-1. Avviker från dessa
  specifikationer, ska antagandena om ofullkomligheter i global ramanalys överensstämma med 10.2.2.2.
  10.2.2.2 Lutningar mellan vertikala komponenter
  Ramfel på grund av vinkelavvikelser vid skarvarna mellan vertikala komponenter ska beaktas.
  För en skarv i en rörformad standard, lutningsvinkeln, Ψ, antingen mellan ett par rörformade komponenter anslutna
  av en tapp som är permanent fäst vid en av komponenterna (se figur 7) eller mellan en basdomkraft och ett rör.
  komponent (se figur 8), kan beräknas från ekvation (6):
  tanΨ= (D i− d0)/I0
  (6)
  tan Ψ får inte vara mindre än 0,01

där Di är den nominella innerdiametern för den rörformade standarden; d0 är den nominella ytterdiametern för tappen eller basdomkraften; l0 är den nominella överlappningslängden. Ψ se figur 7 respektive figur 8.

När det finns ett antal, n, standarder med sådana fogar sida vid sida och när planerade föravböjningar är uteslutna, kan ett reducerat värde för Ψ, representerat av ψn, beräknas från ekvation (7):

Detta gäller arbetsställningar där längden på reskontra inte är förutbestämd av anslutningsanordningar, t.ex.
till exempel för rör och kopplingsställningar.
När det gäller en fasadställning av prefabricerade komponenter, värdet av tan ψ för en sluten ram i dess
planet får tas som 0,01 om den vertikala överlappningslängden är minst 150 mm. och som 0,015, om överlappningslängden är
mindre, se 5.7.4.
Kraven i 10.2.3.1 gäller också

10.2.3 Antaganden om stelhet
1.1.1.1 Skarvar mellan rörformiga delar
Skarvarna mellan rörformiga delar kan antas vara styva anslutningar om tappen är permanent fixerad till
en standard och om:

• tappens överlappningslängd är minst 150 mm eller, i fallet med låsanordning, minst 100 mm. och
• spelet mellan rörets nominella innerdiameter och tappens nominella ytterdiameter är inte
  större än 4 mm.
  Detta antagande gäller endast rörformade delar med ytterdiametrar som inte överstiger 60 mm.
  Om inget av dessa krav är uppfyllt, t.ex. om tappar enligt EN 74 används, ska skarvarna
  modelleras som idealiska gångjärn. I detta fall ramdefekter, dvs vinkeln mellan de länkade standarderna (se
  10.2.2.2) kan utelämnas. Alternativt kan en detaljerad kontroll av tappen och standarden göras (se 10.3.3.
  3).
  10.2.3.2 Basuttag
  Styvheten hos basdomkrafter gjorda av stål och med trapets- eller rundformade rullade gängor ska, i frånvaro
  av alla andra uppgifter, bestämmas med hjälp av formeln i bilaga B.
  Stödpunkten för basdomkrafterna med fasta ändplattor kan modelleras av en bilinjär fjäder i enlighet med
  med momentrotationskarakteristiken som visas i figur 9.
  Värdet för det slutliga böjmotståndet, Mu, ska vara i enlighet med följande ekvation (8):

a) anslutningar som omfattas av tillämpningsområdet för konstruktionstekniska föreskrifter: se relevanta konstruktionsstandarder;
b) halvstyva anslutningsanordningar för fasadställning av prefabricerade komponenter: se EN 12810-2 och EN
12811-3;
c) kopplingar som uppfyller prEN 74-1: Se bilaga C;
OBS Värdena i Tabell C.1 tillåter även användning av klass B-kopplare som överensstämmer med EN 74:1988
d) Andra anslutningsanordningar som inte överensstämmer med en standard: tester ska utföras.
Se t.ex. EN 12810-2.
10.2.4.3 Basuttag
De karakteristiska värdena för motstånden för basdomkrafter gjorda av stål med trapetsformade eller runda valsade
gängor ska beräknas i enlighet med bilaga B.
Anslutningen mellan kragmuttern som ger justering och axeln ska vara i enlighet med en relevant
trådstandard. I annat fall ska dess bärförmåga verifieras genom provning.
Verifieringen av domkraftens bärförmåga ska utföras som en del av beräkningen av hela
arbetsställning.
10.3 Verifiering
10.3.1 Allmänt
För bestämning av inre krafter och moment ska elastiska metoder användas (undantag se 10.2.3.2). För
Till exempel för stål se ENV 1993-1-1:1992, paragraf 5.2.1.3.
Inverkan av avböjningarna på de inre krafterna och momenten ska beaktas; jämvikten av
det förskjutna systemet ska beräknas med hjälp av en andra ordningens analys eller med hjälp av en första ordningens analys
analys med amplifieringsfaktorer.
Överföringsvägar för de laster som anges i tabell 3 till de vertikala elementen ska verifieras.
För fasadställningar av prefabricerade komponentsystem gäller EN 12810-1 och EN 12810-2.
10.3.2 Partiella säkerhetsfaktorer
1.1.1.1 Partiella säkerhetsfaktorer för åtgärder, γF
Om inte annat anges ska de partiella säkerhetsfaktorerna, γF, tas enligt följande:
Yttersta gränstillstånd

• γF = 1,5 för alla permanenta och variabla laster
• γF = 1,0 för oavsiktlig belastning
  Användbarhetsgränstillstånd
• γF = 1,0
  10.3.2.2 Partiella säkerhetsfaktorer för resistans γM
  För beräkning av konstruktionsvärdena för motstånden hos stål- eller aluminiumkomponenter den partiella säkerheten
  faktor, γM ska tas som 1,1. För komponenter av andra material ska den partiella säkerhetsfaktorn, γM, tas från
  relevanta standarder.
  För användningsgränstillståndet ska γM tas som 1,0

10.3.3 Slutgränstillstånd

10.3.3.1 Allmänt

Vid brottgränstillståndet måste det verifieras att konstruktionsvärdena för effekterna av åtgärder inte överstiger konstruktionsvärdena för motsvarande motstånd. 10.3.3.2 Rörformade element För kombinationen av inre krafter kan interaktionsekvationen (9) användas, förutsatt att konstruktionsvärdet för den faktiska skjuvkraften V ≤ 1/3 Vpl, d