Förord
Detta dokument EN 13374:2004 har utarbetats av den tekniska kommittén CEN/TC 53 "Tillfälliga arbeten
utrustning”, vars sekretariat innehas av DIN.
Denna europeiska standard ska ges status som nationell standard, antingen genom publicering av en identisk
text eller genom godkännande, senast i december 2004, och motstridiga nationella standarder ska dras tillbaka
senast i december 2004.
Standarden är avsedd att täcka utrustning för tillfälligt kantskydd lämplig för användning i hela Europa.
Bilaga A är normativ. Bilaga B är informativ.
Enligt CEN/CENELEC:s interna bestämmelser är de nationella standardiseringsorganisationerna i följande länder skyldiga att implementera denna europeiska standard: Österrike, Belgien, Tjeckien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Island, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Slovakien, Spanien, Slovenien, Slovenien, Spanien, Portugal, Slovenien, Slovenien, Spanien och Sverige. kungariket
Introduktion
Tillfälliga kantskyddssystem används i byggnadsarbeten, främst för att förhindra att personer och föremål faller till en lägre nivå från tak, kanter, trappaoch andra områden där skydd krävs. I flera europeiska länder tillfälligt kantskydd, eller andra typer av fallskydd anordningar, krävs när fallhöjden är mer än 2 m. I motsats till att vara säkrad med en lina, ges större rörlighet i arbetsområdet när kantskydd är på plats. Det tillfälliga kantskyddet kan i vissa situationer också fungera som ett ledstång för människor att hålla i när de arbetar eller går nära en kant. Även om denna standard också innehåller krav för att skydda människor från fallande föremål, t.ex. genom att tillhandahålla fotbrädor, kan det finnas omständigheter där detta är otillräckligt och ytterligare åtgärder, som ligger utanför detta dokuments omfattning, kommer att behöva vidtas. Klasser som specificeras i denna standard är avsedda att tillgodose de olika krav som är lämpliga för olika användningsområden. Det är viktigt att konstruktionen som ett tillfälligt kantskydd fästs på kan stödja de krafter som systemet är konstruerat för.
1. Omfattning
Denna europeiska standard specificerar kraven och testmetoderna för tillfälliga kantskyddssystem för användning under konstruktion eller underhåll av byggnader och andra strukturer.
Denna standard gäller kantskyddssystem för plana och lutande ytor och specificerar kraven för tre klasser av tillfälligt kantskydd.
För kantskyddssystem med spärrfunktion (t.ex. fallande eller glidande nedför ett sluttande tak) anger denna standard krav på energiupptagning.
Denna standard inkluderar kantskyddssystem, av vilka några är fixerade till strukturen och andra, som är beroende av gravitation och friktion på plana ytor.
Denna standard tillhandahåller inga krav för kantskyddssystem avsedda för:
Skydd mot stötar från fordon eller från annan mobil utrustning,
Skydd från att glida ner av lösa material, snö etc.,
Skydd av allmänheten från att falla.
Denna standard gäller inte sidoskyddssystem på ställningar.
2. Normativa referenser
Denna europeiska standard innehåller genom daterad eller odaterad referens bestämmelser från andra publikationer.
Dessa normativa referenser citeras på lämpliga platser i texten och publikationerna listas nedan. För daterade referenser, efterföljande ändringar av eller revisioner av någon av dessa publikationer gäller endast för denna europeiska standard när den införlivats i den genom ändring eller revidering. För odaterade referenser gäller senaste upplagan av den refererade publikationen (inklusive tillägg).
prEN 74-1, kopplingar, tappstift och bottenplattor för användning vid falskarbete och byggnadsställningar — Del 1: Kopplingar för rör — Krav och testmetoder.
EN 338, Strukturell timmer — Styrkeklasser.
EN 364:1992, Personlig skyddsutrustning mot fall från höjd — Testmetoder.
EN 596, Träkonstruktioner – Provningsmetoder – Mjukkroppskollisionsprovning av träväggar.
EN 1263-1, Skyddsnät — Del 1: Säkerhetskrav, provningsmetoder.
EN 12811-1, Tillfällig arbetsutrustning – Del 1: Ställningar – Prestandakrav och allmän utformning.
EN 12811-2, Utrustning för tillfälligt arbete — Del 2: Information om material.
EN 12811-3:2002, Utrustning för tillfälligt arbete — Del 3: Lastprovning.
ENV 1990, Eurokod 1 — Grund för konstruktionskonstruktion.
ENV 1993-1-1, Eurokod 3 — Design av stålkonstruktioner — Del 1-1: Allmänna regler och regler för byggnader.
ENV 1995-1-1, Eurokod 5 — Design av träkonstruktioner — Del 1-1: Allmänna regler och regler för byggnader.
ENV 1999-1-1, Eurocode 9 — Design av aluminiumkonstruktioner — Del 1-1: Allmänna regler — Allmänna regler och
regler för byggnader.
3. Termer och definitioner
För denna europeiska standard gäller följande definitioner.
3.1 kantskyddssystem
uppsättning komponenter avsedda att skydda människor från att falla till en lägre nivå och för att hålla kvar material, se figur 1
3.2 huvudräcke
skena eller genomgående element som bildar toppen av kantskyddssystemet
3.3 mellanräcke
skyddsräcke placerad mellan huvudräcket och arbetsytan
3.4 mellanskydd
skyddsbarriär bildad (t.ex. som en stängselkonstruktion eller ett skyddsnät) mellan huvudräcket och
arbetsyta, se figur 2.
3,5 fotbräda
uppställning som tillhandahålls speciellt för att förhindra material eller personer från att falla eller glida av en yta
3.6 inlägg
huvudsakligen vertikalt stöd för kantskyddssystemet som skyddsräcken och fotlister är fästa på
3,7 fallhöjd, HF
det vertikala avståndet mellan den punkt på vilken en person står och den lägsta punkten på det avsedda skyddet
att gripa ett fall
OBS Se figur 3.
3,8 höjd på kantskyddet
avståndet mellan huvudräckets översta punkt och arbetsytan mätt vinkelrätt mot arbetsytan
3.9 arbetsyta
ytan där personer står, går eller arbetar.
3,10 motvikt
komponent avsedd att hindra kantskyddssystemet från att glida genom friktion eller vältning
OBS Figur 1 visar några av de olika typerna av kantskydd.
Nyckel
1 Plattkantsklämsystem 2 Fäst till golvtypsystem 3 Motviktssystem 4 Balk-toppflänsklämsystem 5 Kolumnklämsystem – golv och platta tak 6 Balkbottenflänsklämma 7 Kolumnklämmassystem – sluttande tak 8 Stängselsystem
Figur 1 — Schematisk exempel på olika typer av tillfälliga kantskydd
4. Klassificering av kantskyddssystem
4.1 Klass A
Klass A-skydd ger endast motstånd mot statiska belastningar, baserat på kraven på:
stödja en person som lutar sig mot skyddet eller ge ett handtag när du går bredvid det, och
arrestera en person som går eller faller mot skyddet.
4.2 Klass B
Klass B-skydd ger endast motstånd mot statiska belastningar och låga dynamiska krafter, baserat på kraven
till:
stödja en person som lutar sig mot skyddet eller ge ett handtag när du går bredvid det; och
arrestera en person som går eller faller mot skyddet;
stoppa fall av en person som glider nerför en sluttande yta.
4.3 Klass C
Klass C-skydd ger motstånd mot höga dynamiska krafter baserat på kraven för att stoppa fall av en person som glider nedför en brant sluttande yta.
stoppa fall av en person som glider nerför en brant sluttande yta.
OBS Mer vägledning om användningen av klasser finns i bilaga B.
5. Krav
5.1 Allmänt
5.1.1 Grundkrav
Ett kantskyddssystem ska omfatta minst ett huvudräcke och ett mellanräcke eller mellanskydd och en fotbräda ska kunna fästas.
OBS! Det är viktigt att komponenter har en yta och är så placerade att skada på en person genom punktering eller
skärsår av huden minimeras.
5.1.2 Nät
Skyddsnät som används som sidoskydd ska vara system U enligt EN 1263-1.
5.1.3 Huvudräcke
Avståndet mellan kantskyddets översta del och arbetsytan ska vara minst
1,0 m mätt vinkelrätt mot arbetsytan, se figur 4 .
5.1.4 Fotbräda
Fotbrädans övre kant ska vara minst 150 mm över arbetsytan, se figur 4 och 5.
Fotbrädan bör utformas så att den undviker mellanrum mellan den och arbetsytan vid normalt plan arbetsyta
yta.
Om det finns luckor får en sfär med en diameter på 20 mm inte passera genom dem.
OBS! För andra situationer, t.ex. där arbetsytan inte är plan, ska eventuella mellanrum hållas så nära
som är praktiskt möjligt för denna siffra.
5.2 Ytterligare krav för enskilda klasser
5.2.1 Kantskyddssystem klass A
Lutningen för kantskyddssystem klass A får inte avvika från vertikalen med mer än 15°.
Om ett mellanräcke tillhandahålls, ska varje spalt dimensioneras så att en sfär med en diameter på 470 mm
kommer inte att passera genom skyddet. Om det inte finns något mellanräcke eller om det inte är genomgående ska kantskyddssystemet dimensioneras så att en sfär med diametern 250 mm inte passerar genom det.
Om det inte är möjligt att verifiera belastningskraven genom beräkning (se 6.1.1), ska de statiska belastningstester som anges i
7.4.2 och 7.4.3 ska utföras och för klass A kantskydd. I det här fallet, för att följa denna standard:
a) Vid slutförandet av provningen som specificeras i 7.4.2 får den justerade elastiska deformationen δ inte överstiga
värde specificerat i 6.3.5;
b) Efter avslutad provning som specificeras i 7.4.3 ska den justerade styrkan RU vara minst 1,2 gånger
den maximala provbelastningen; och
c) Den kvarvarande deformationen, δ3, får inte överstiga 10 % av nedböjningen vid maximal belastning, δmax.
NOTERA δ, δ3, δmax och RU definieras i 7.4.2 och 7.4.3.
5.2.2 Kantskyddssystem klass B
Lutningen för kantskyddssystem klass B får inte avvika från den vertikala linjen AC med mer än 15°,
se bild 5.
Eventuell spalt i ett sidoskydd av klass B ska dimensioneras så att en sfär med en diameter på 250 mm inte passerar
genom skyddet.
Om det inte är möjligt att verifiera belastningskraven genom beräkning (se 6.1.1), ska de statiska belastningstester som anges i
7.4.2 och 7.4.3 ska utföras och för kantskydd klass B. I det här fallet, för att följa denna standard:
a) Vid slutförandet av provningen som specificeras i 7.4.2 får den justerade elastiska deformationen δ inte överstiga
värde specificerat i 6.3.5; och
b) Efter avslutad provning som specificeras i 7.4.3 ska den justerade styrkan RU vara minst 1,2 gånger
den maximala provbelastningen; och
c) Den kvarvarande deformationen, δ3, får inte överstiga 10 % av nedböjningen vid maximal belastning, δmax.
Notera: δ, δ3, δmax och RU definieras i 7.4.2 och 7.4.3.
Kantskydd av klass B ska ge motstånd mot de dynamiska belastningar som anges i 6.4.2.
5.2.3 Kantskyddssystem klass C
Lutningen på sidoskyddet ska vara mellan den vertikala linjen AC i figur 5 och vinkelrät mot
ytan, representerad av linjen BC. Spalter i kantskydd klass C ska dimensioneras så att en
sfär med en diameter på 100 mm kommer inte att passera genom dem.
Kantskydd av klass C ska ge motstånd mot de dynamiska belastningar som anges i 6.4.3.
5.3 Material
5.3.1 Allmänt
Material ska uppfylla de krav som anges i europeiska standarder, där konstruktionsdata tillhandahålls. För andra material ska de vara i enlighet med lämpliga europeiska standarder. Om det inte finns europeiska standarder,
ISO-standarder kan tillämpas.
Materialen ska vara tillräckligt robusta och hållbara för att klara normala arbetsförhållanden.
Materialen ska vara fria från föroreningar och defekter som kan påverka deras tillfredsställande användning.
Information om de mest använda materialen finns i EN 12811-2. Materialkrav för nät
ges i EN 1263-1.
5.3.2 Stål
Stål av deoxidationstyp FU (kantstål) ska inte användas.
Information om vanliga typer av korrosionsskydd finns i EN 12811-2.
Där det är avsett att använda kopplingar enligt prEN 74-1, ska skyddets rör ha en
minsta nominella sträckgräns på 235 N/mm2 och en minsta nominell väggtjocklek på 3,2 mm.
5.3.3 Aluminium
Där kopplingar som överensstämmer med prEN 74-1 används för att ansluta lösa rör, måste rören ha ett minimum
nominell 0,2 %-tät spänning på 195 N/mm2 och en minsta nominell väggtjocklek på 4,0 mm.
5.3.4 Timmer
Trä ska spänningsgraderas enligt EN 338.
Om en skyddande beläggning används ska den inte hindra upptäckten av defekter i materialet.
Plywood ska ha minst 5 lager och ha en minsta tjocklek på 9 mm. Dessutom ska den ha
god hållbarhet med hänsyn till klimatförhållanden – se 6.1.1 för krav på serviceklass.
5.3.5 Material för motvikter
Materialen som används ska vara fasta. Granulerade eller flytande material som sand eller vatten får inte användas.
Varje motvikt ska kunna säkert säkras mot oavsiktlig förskjutning.
6. Strukturell design
6.1 Allmänt
6.1.1 Designmetod
Om inte annat anges måste konstruktionen utföras enligt gränstillståndsmetoden. Alla laster som specificeras i denna standard ska behandlas som karakteristiska laster.
OBS Karaktäristiska laster innebär att partiella säkerhetsfaktorer ska tillämpas.
Kantskyddssystemet, liksom varje komponent, ska uppfylla de individuella lastkraven separat.
När det inte är möjligt att verifiera konstruktionsantagandet på ett adekvat sätt genom beräkning, ska bekräftelseprovning utföras.
Konstruktion ska utföras i enlighet med de europeiska standarderna för konstruktionsteknik. Standarderna inkluderar:
För stål: ENV 1993-1-1
För aluminium: ENV 1999-1-1
För timmer: ENV 1995-1-1
För design: EN1990
Om det finns konflikter mellan bestämmelser i denna standard och andra standarder, t.ex. ENV, ska bestämmelserna i denna standard ha företräde.
Vid användning av ENV 1995-1-1 ska följande egenskaper användas.
Laddningslängd:
momentan för oavsiktlig belastning;
kortvarig varaktighet för andra belastningar.
Serviceklass:
klass 2.
Elasticitetsmodul:
Emean för användbarhetsgränstillstånd;
E0,05 för brottgränstillstånd.
6.2 Partiella säkerhetsfaktorer
6.2.1 Slutgränstillstånd
För brottgränstillståndet ska partiella säkerhetsfaktorer vara:
γ F = 0,9 för gynnsamma belastningar, t.ex. motvikt vid beräkning av motviktsskyddets stabilitet;
γ F = 1,5 för alla permanenta och variabla laster;
γM = 1,1 för duktila metalliska material (vissa duktilitetsgränser anges i EN 12811-2);
γM = 1,25 för spröda metalliska material;
γM = 1,3 för timmer.
6.2.2 Användbarhetsgränstillstånd
För användbarhetsgränstillstånd ska partiella säkerhetsfaktorer vara:
γ F = 1,0 för alla laster;
γM = 1,0 för alla material.
6.2.3 Gränsläge för oavsiktliga handlingar
För de oavsiktliga handlingar som anges i 6.3.5 ska partiella säkerhetsfaktorer vara:
γ F = 1,0 för laster FD;
γM = 1,0 för alla material.
6.3 Statiska belastningar
6.3.1 Horisontell last FH (verkar vinkelrätt mot kantskyddssystemet)
6.3.1.1 Allmänt
Varje kantskydd och var och en av dess komponenter, utom fotbrädor, ska vara konstruerade för att tåla en belastning
FH1 = 0,3 kN applicerad vinkelrätt mot stolpens axel, se figur 6.
6.3.1.2 Nät
Fastsättningen av varje nät ska uppfylla belastningskraven för varje klass.
6.3.1.3 Fotbrädor
Varje fotbräda ska vara konstruerad för att motstå en belastning FH2 = 0,2 kN vid det mest betungande läget.
6.3.1.4 Användningsområde.
De laster som avses ovan är i huvudsak punktlaster men de ska antas vara fördelade på en maximal yta av 100 mm × 100 mm. För ett nät eller en stängselkonstruktion ska denna belastning antas vara jämnt fördelad över en maximal yta på 300 mm × 300 mm.
6.3.2 Laster parallellt med skyddsräcket
Varje kantskydd och var och en av dess komponenter ska var för sig kunna motstå en horisontell
kraft på 0,2 kNat den mest betungande punkten, se figur 7.
6.3.3 Vindstyrkor
6.3.3.1 Allmänt
Kantskyddssystemet ska stå emot kraften från vindlast.
6.3.3.2 Utvärdering av vindkrafter
Vindkrafter, Fw, ska beräknas genom att anta ett vindhastighetstryck som ska appliceras på ett effektivt område av kantskyddssystemet, vilket i allmänhet är det projicerade området i vindriktningen, utan hänsyn till skärmning. Det ska bestämmas enligt följande:
Fw = Σ ( cf,i · qi · Ai )
där Fw är den resulterande vindkraften
cf,i är den aerodynamiska kraftkoefficienten för kantskyddskomponenterna i (cf0 kan användas okorrigerad)
cf0 är kraftkoefficienten för en komponent med oändligt slankhetsförhållande
qi är vindhastighetstrycket som verkar på kantskyddskomponenterna i och ska tas som 0,6 kN/m2
Ai är referensområdet för kantskyddskomponenterna
ANMÄRKNING 1 Den aerodynamiska kraftkoefficienten cf, i lämplig för tvärsnittet av kantskyddskomponenterna i
frågan ges i ENV 1991-2-4.
För alla tvärsnitt, som inte ingår i ENV 1991-2-4, får den aerodynamiska kraftkoefficienten inte antas vara mindre än 2,0, såvida den inte har fastställts genom provning.
NOT 2 0,6 kN/m2 täcker de flesta vindförhållanden i Europa. Mer betungande förhållanden kan uppstå. Vindhastigheten
trycket baseras på 40 meters höjd och en exponeringstid på 6 månader och representerar en vindhastighet på cirka 30 m/s.
Där vind visat sig vara det styrande belastningsfallet, dvs. dess effekter är större än effekten av angivna 0,3 kN, ska kantskyddet visas motstå vindbelastningen genom beräkning.
6.3.4 Lastkombinationer
Lastkombinationer som består av följande laster ska vara konstruerade för:
De horisontella lasterna enligt cl. 6.3.1;
Vindlast enligt cl. 6.3.3, där qi kan tas till värdet 0,2 kN/m2.
Endast det slutliga gränstillståndet måste beaktas.
6.3.5 Användbarhetsgränstillstånd
Den elastiska nedböjningen får inte vara större än 55 mm. Den specificerade elastiska avböjningen definieras som avböjningen av hela det sammansatta systemet där antingen kraften FT1 eller FT2 appliceras, i det mest ogynnsamma läget, se figur 6.
6.3.6 Oavsiktlig belastning
Varje skyddsräcke eller mellanräcke eller fotbräda, oavsett dess stödsätt, ska kunna
som motstår en nedåtriktad punktlast FD = 1,25 kN på en längd av 100 mm. Detta gäller även för alla andra komponenter i kantskyddssystemen, t.ex. en stängselkonstruktion, som har luckor som överstiger 100 mm breda,
se bild 6.
Denna belastning ska appliceras i det mest ogynnsamma läget av kantskyddssystemet i riktning nedåt inom en sektor av ± 10° från vertikalen.
6.4 Dynamisk belastning
6.4.1 Kantskyddssystem klass A
Denna standard specificerar ingen dynamisk belastning.
6.4.2 Kantskyddssystem klass B
Kantskydd av klass B ska kunna absorbera den kinetiska energin på 1100 J var som helst tillsammans med skyddet upp till en höjd av 200 mm över arbetsytan och 500 J vid alla högre delar.
Den dynamiska provning som anges i 7.5.2.1 ska utföras. För att kantskydd av klass B ska uppfylla de dynamiska hållfasthetskraven i denna standard, ska den sfäriska påsen stoppas av kantskyddet.
Systemet behöver inte vara servicebart efter testet.
NOT Avsikten är att överväga ett krav på minsta nedböjning vid en framtida revidering av denna standard. Ett relevant värde på minsta avböjning är kanske 100 mm.
6.4.3 Kantskyddssystem klass C
Klass C kantskydd ska kunna absorbera 2200 J kinetisk energi var som helst tillsammans med skyddet
upp till en höjd av 200 mm över arbetsytan.
Den dynamiska belastningsprovningen som anges i 7.5.2.2 ska utföras. För att kantskydd av klass C ska uppfylla kraven i denna standard:
a) Den cylindriska provkroppen får inte passera genom kantskyddet. och
b) den minsta avböjningen mellan stolparna δmin (på en nivå 200 mm över arbetsytan) ska vara
200 mm, i det ögonblick då denna energi har absorberats.
Systemet behöver inte vara servicebart efter testet.
OBS Avsikten är att nedböjningskravet på minst 200 mm ska tillämpas på varje del av
system (på en nivå 200 mm över botten), när en tillfredsställande praktisk lösning finns tillgänglig, dvs också att tillämpa kraven på stöden. Vid skrivandet av denna standard innebär den senaste tekniken att det inte är praktiskt genomförbart att tillämpa nedböjningskravet på stolparna eller i närheten.
7. Testmetoder
7.1 Allmänt
Testet ska utföras i enlighet med kraven i klausul 7 i denna standard, och dessutom,
relevanta europeiska standarder ska användas. Om inte annat anges i det följande, ska provning utföras i form av visuell undersökning och mätning.
Varje testlaboratorium som utför testet ska kunna visa kompetens att utföra de relevanta testkraven i denna standard.
OBS Vissa länder har system för nationell ackreditering av testlaboratorier.
7.2 Applicering av lasterna
Lastpunkten ska vara högst 100 mm × 100 mm eller med mindre element, elementets bredd ×
100 mm.
Vid provning av nät eller stängselkonstruktioner krävs en fördelningsplatta på högst 300 mm × 300 mm (se 6.3.1.4).
Testriggens strukturs stabilitet ska överensstämma med 4.4 i EN 364:1992 (naturfrekvensen ska inte vara lägre
än 100 Hz och deformationen får inte överstiga 1 mm i fixeringspunkten vid en kraft av 20 kN).
7.3 Beskrivning av proverektion
Provexemplaret ska omfatta minst ett fack i den mest ogynnsamma längden av kantskyddssystemet eller sämsta möjliga konfiguration. I vilket fall som helst ska provexemplaret sättas upp för att representera vägen
det är tänkt att den ska monteras vid användning på plats, dvs i enlighet med tillverkarens instruktioner.
För skydd av friktionstyp (motvikt) kommer basen att vara 10o mot horisontalplanet.
För kantskydd fäst på en plattkant, se figur 1, där den tunnaste plattan som kan greppas är 100 mm,
den ska fästas på en styvt fixerad betongplatta med tjockleken 200 mm ± 5 mm.
För speciella applikationer, såsom fastspänning till balkflänsar, ska kantskyddssystemet provas på det sätt som det är avsett att spännas fast.
För motviktade system ska provexemplaret placeras på en yta där den statiska friktionskoefficienten mellan den och basen under motvikten inte överstiger 0,4. Värdet på koefficienten ska fastställas i enlighet med bilaga A. Det aritmetiska medelvärdet av fyra resultat ska tas.
7.4 Tester för överensstämmelse med krav på statisk belastning (klass A och B)
7.4.1 Allmänt
Minst fyra separata representativa provexemplar ska provas i varje typ av provning.
Provexemplaren ska sättas upp i de mest betungande konfigurationer som tillåts i tillverkarens instruktioner.
När det mest betungande fallet inte kan identifieras, bör antingen inledande tester utföras för att hitta det; eller så bör den andra gruppen om fyra prover testas.
Justering av resultat från tester ska utföras i enlighet med den metod som anges i EN 12811-3
där så är lämpligt.
7.4.2 OBS Avsnitt 10.2, 10.3, 10.6 och 10.10 i EN 12811-3 gäller normalt inte för tillfälliga
kantskydd. Tester för nedböjning
7.4.2.1 Förberedelser
Före varje provning ska systemet ha en preliminär belastning på 0,1 kN. Denna belastning ska hållas i en minut och sedan tas bort. Systemets position efter denna provning ska vara referenspunkten för mätningar i den fullständiga nedböjningsprovningen som beskrivs i 7.4.2.2.
OBS Syftet med denna belastning är att säkerställa att systemet är ordentligt bäddat och att eventuell löshet tas bort.
7.4.2.2 Testprocedur
För denna provning är den maximala provbelastningen densamma som den karakteristiska belastningen som anges i 6.3.1.1.
Belastningen på systemet ska appliceras i fem regelbundna steg upp till den maximala provbelastningen
provbelastningen ska hållas i en minut för att fastställa systemets krypegenskaper.
7.4.2.3 Under belastningen av belastningen och den momentana avböjningen av kantskyddet ska δ mätas och registreras kontinuerligt eller vid varje belastningsökning. Uppgifter
Registrera den maximala testbelastningen, avböjningen δ vid den maximala testbelastningen och eventuell ökning av δ under den minut för vilken den maximala belastningen appliceras.
7.4.2.4 Utvärdering av testprotokoll
Nedböjningen vid den maximala provlasten, δ, ska justeras med hjälp av statistiska metoder som överensstämmer med
EN 12811-3.
7.4.3 Test för styrka
7.4.3.1 Procedur för hållfasthetsprovning
Belastningarna ska appliceras på de mest ogynnsamma lägena.
Fastställ utgångsläget för kantskyddet, δ1.
Systemet ska laddas i tio regelbundna steg upp till den maximala testbelastningen, Fmax (= γM x γF x QK),
där γM och γF är partiella säkerhetsfaktorer, se 6.2.1, och QK är den karakteristiska lasten för det aktuella fallet, se 6.3.1.
Denna maximala provbelastning ska hållas i en minut. Den momentana avböjningen av kantskyddet, δ2
vid denna maximala belastning ska mätas.
Under denna period av maximal belastning bör det inte förekomma någon identifierbar eftergivenhet, brott eller separation av någon del av enheten.
Provbelastningen ska avlägsnas och den kvarvarande deformationen vid avlägsnande av provbelastningen ska mätas.
Denna återstående deformation får inte överstiga 10 % av nedböjningen vid maximal belastning.
Systemet ska sedan laddas i samma steg som upp till den slutliga belastningen, Ru, där det finns ett identifierbart fel i antingen systemet som helhet eller i en av dess komponenter.
7.4.3.2 Rekord
Spela in följande:
a) referenspositionsavböjning δ1,
b) den momentana avböjningen vid maximal belastning δ2.;
c) Den återstående avböjningen δ3;
d) Den slutliga lasten RU.
e) Eventuella observationer som hänför sig till vika, brott eller separation av någon del av testenheten.
7.4.3.3 Utvärdering av registrerade resultat
Beräkna den maximala nedböjningen, δmax = δ2 – δ1
Brottbelastningen RU ska justeras med statistiska metoder som överensstämmer med EN 12811-3.
7.5 Tester för överensstämmelse med dynamiska lastkrav för klass B och C
7.5.1 Förberedelser
7.5.1.1 Allmänt
Före varje test kontrollera att systemet är ordentligt bäddat och att eventuellt slack i systemet tas bort.
7.5.2 Testprocedurer för klass B och klass C
7.5.2.1 Hållfasthetsprov för sidokrafter – Klass B
7.5.2.1.1 Princip
En sfärisk påse ska släppas i ett kontrollerat fall under tyngdkraften och svängas mot kantskyddet
systemet vid kritiska punkter, t.ex. på toppen och på den lägsta praktiska delen på stolpen; på skyddsräcken, och på en höjd av max 200 mm över den lägsta delen av kantskyddet mellan två stolpar, för att etablera
om provet kan hålla tillbaka påsen.
7.5.2.1.2 Testrigg
Slaget erhålls genom att den sfäriska påsen faller vertikalt vid islagspunkten. Den stötande kroppen ska hållas tillbaka för att undvika en andra kollision.
En typisk testapparat visas i figur 8. Den sfäriska påsen är upphängd i sin ring vid ett rep, C1,
passerar över en remskiva, P1. P1 ska fästas på ramen i det läge som säkerställer att:
när påsen bjuds fram till provexemplaret vidrör dess mitt provexemplaret vid den önskade punkten;
vid islagspunkten ska linan vara inom ± 5° från vertikalplanet.
vinkeln, α, mellan repet, C1, och islagspunkten är mindre än 65° när påsen är i sitt utgångsläge.
7.5.2.1.3 Den sfäriska påsen
Den sfäriska påsen ska vara i enlighet med EN 596. Den sfäriska påsen ska anslutas till
rep av en anordning, C2, som kan frigöras omedelbart på avstånd.
7.5.2.1.4 Test fallhöjd
För att uppfylla kraven i punkt 6.4.2 ska fallhöjden, h, se figur 8, vara 2,25 m vid provning på en höjd av upp till 200 mm över den lägsta delen av kantskyddet (1100 J) och 1,0 m vid provning av övriga delar (500 J) av kantskyddet.
7.5.2.1.5 Testförfarande
Lyft upp den sfäriska påsen till sitt utgångsläge. Lossa den sfäriska påsen och låt den träffa kantskyddssystemet.
7.5.2.1.6 Testprotokoll Registrera om provkroppen stoppas av kantskyddsenheten som testas.
7.5.2.2 Styrkeprov för klass C
7.5.2.2.1 Princip
Provkroppen (cylindrisk) enligt EN 1263-1 ska rulla nedför en ramp mot de lägsta delarna (se 6.4.3) av kantskyddssystemet vid kritiska punkter:
på inlägget, och
mellan stolparna;
se bild 9.
Vid basen av provrampen ska det vara möjligt att fixera provet av kantskyddet enligt tillverkarens anvisningar som det skulle vara på plats.
Åtgärder ska vidtas för att mäta den momentana avböjningen i mitten av kontaktområdet.
7.5.2.2.2 Testförfarande
Provningen ska utföras i enlighet med EN 1263-1.
Placera den cylindriska provkroppen så att tyngdpunkten förflyttar sig 5,0 m, som visas i figur 9. Upprätta
datumet för mätning av avböjningen av kantskyddet δ 1.
Placera cylindern på rampen så att den rullar mot kantskyddssystemet för att stöta på den vid kritiskt läge
poäng, se 7.5.2.2.1.
Låt cylindern rulla nerför lutningen och stöta med kantskyddet i önskade positioner. På islagspunkterna, mät och registrera de momentana avböjningarna av kantskyddet, δ2.
Provkroppen ska lämnas i kontakt med kantskyddet under minst tre minuter.
7.5.2.2.3 Testposter
Spela in följande:
a) referensposition för kantskyddsenheten som testas, δ1;
b) Den maximala momentana avböjningen, δ2;
c) Huruvida stötkroppen hålls i tre minuter.
7.5.2.2.4 Utvärdering av registrerade resultat
Beräkna minsta-maximala avböjningen δmin = δ2 – δ1
Justera värdet på δmin med statistiska metoder som överensstämmer med EN 12811-3.
7.6 Testrapporter
Testrapporterna ska följa riktlinjerna i avsnitt 9 i EN 12811-3:2002 men ska innehålla åtminstone
följande:
beskrivning av konfigurationen av kantskyddssystemet;
nummer, titel och datum för utfärdandet av denna europeiska standard;
Beskrivning av provet inklusive materialspecifikation;
fotografier av och beskrivning av testriggens struktur;
beskrivning av fundamentet under testet;
detaljerad beskrivning av hela testproceduren;
testresultat;
bekräftelse på att testet utfördes i enlighet med denna standard.
8. Beteckning
Exempel på beteckning för ett kantskyddssystem klass A
9. Märkning
Följande specialtillverkade komponenter ska märkas: huvudräcke; mellanliggande skyddsräcken; mellanliggande skydd (t.ex. stängsel); tå-brädor; inlägg; motvikter. Märkningen ska vara väl synlig och ska vara så anordnad att den förblir läsbar under produktens livslängd och innehålla följande: EN 13374; typ av kantskyddssystem: A, B eller C; namn/identifikation av tillverkaren eller leverantören. år och månad, i den ordningen, för tillverkning eller serienummer; Motvikter ska märkas med sina vikter i kilogram.
För komponenter specificerade av tillverkaren men inte levererade av denne, utöver eventuell märkning som specificeras
för komponenten ska det vara märkt för att identifiera det kantskyddssystem som de avser.
10. Information som ska ges till webbplatsen
10.1 Allmänna krav
En uppsättning instruktioner som utgör en manual ska tillhandahållas. De kommer att vara en del av underlaget för bedömningen och,
efter framgångsrikt slutförande ska deras innehåll förses med komponenterna som en del av kantskyddet
system.
10.2 Huvudsakligt innehåll
De viktigaste instruktionerna i manualen ska innehålla:
en lista med varje komponent och en beskrivning från vilken den kan identifieras till exempel med en ritning;
instruktioner för monteringssekvensen, inklusive fixering på strukturen såvida det inte beror på friktion;
instruktioner för demontering av komponenterna och hur de ska hanteras;
layouter av konfigurationer förenade med deras klasser och deras dimensioner;
en redogörelse för användningsbegränsningar med hänvisning till vindhastighetstryck, till is och snö;
en förklaring av klassificeringen och användningsområdena och eventuella begränsningar för det beskrivna systemet;
en fullständig specifikation av de artiklar som inte är specialtillverkade komponenter;
Motviktade kantskyddssystem ska ange minsta avstånd från kanten;
belastningar som utsätts för strukturen från vilken den stöds;
kriterier för att avvisa komponenter som är slitna eller skadade;
alla instruktioner för lagring, underhåll eller reparation som tillverkaren anser lämpliga;
information om tillämpningar för vilka kantskyddssystemet är lämpligt, enligt relevanta nationella regler.
Instruktionen ska även ange följande:
efter ett fall av en person eller ett föremål mot eller in i kantskyddssystemet och dess tillbehör
Systemet ska endast återanvändas efter att ha inspekterats av en behörig person.
11. Bedömning
En bedömning ska utföras av en annan person eller organisation än den ursprungliga designande personen
och organisation.
När en framgångsrik utvärdering har slutförts ska ett uttalande om detta ges. Detta uttalande ska identifiera referensnumret för alla undersökningar och bedömarens rapport ska innehålla:
identifiering av den särskilda uppsättning komponenter som undersökts;
identifiering av de standarder som används
Bilaga A
(normativ)
Testa för att fastställa friktionskoefficienten
A.1 Testets princip
En horisontell kraft appliceras på en specificerad vikt som vilar på en plan plattform – se figur A.1. Den tillämpade
kraften ökas stadigt tills den angivna vikten börjar röra sig. Den horisontella kraften som krävs för att initiera
rörelse används för att beräkna den statiska friktionskoefficienten mellan vikten och nivåplattformen.
A.2 Apparat
En platta A: 300 mm lång × 100 mm bred och med den nödvändiga tjockleken för att vara representativ för materialet
ska testas.
Ett block med vikt 50 kg som kan bäras upp på plattan A.
En plattform yta med materialet B med den nödvändiga tjockleken för att vara representativ för det material som ska vara
testat.
A.3 Tillvägagångssätt
Stöd plattformen på ytan med B horisontellt och i nivå med ± 0,5 grader. Förhindra rörelse av
plattformen i riktning mot den applicerade kraften. Placera plattan A på plattformen och ladda den med 50 kg-blocket.
Applicera den horisontella kraften F på 50 kg-blocket i steg om 50 N (se figur A.1) så nära som möjligt
undersidan av plattan A.
A.4 Testprotokoll
Registrera kraften med vilken den angivna vikten rör sig minst 10 mm längs plattformen.
A.5 Utvärdering av testprotokoll
Den statiska friktionskoefficienten, µ, ska beräknas för varje provning med hjälp av ekvation [A.1] nedan:
statisk friktionskoefficient,
µ = F / (M + m) × g (A.1)
där
F = kraft i Newton
M = vikt 50 kg
m = plattans massa
g = 9,81 ms–2
Beräkna det aritmetiska medelvärdet av µ från minst fyra tester. Detta medelvärde ska tas som
karakteristisk statisk friktionskoefficient, µ, mellan plattan A och ytan B.
Bilaga B
(informativ)
Lämpliga klasser för användning vid olika lutningar och fall
höjder
Kantskyddet som anges i denna standard är för tre olika klasser. Denna bilaga ger råd om vilka
klass att använda beroende på arbetsytans vinkel från horisontalplanet och eventuell fallhöjd.
Klass A ska inte användas om arbetsytans vinkel är mer än 10o.
Klass B kan användas om vinkeln är mindre än:
30° utan begränsning av fallhöjden, eller;
60° och fallhöjden är mindre än 2 m.
Klass C kan användas om vinkeln är mellan:
30° och 45° utan begränsning av fallhöjden, eller;
45° och 60° och fallhöjden är mindre än 5 m.
Om vinkeln är mer än 60° eller mer än 45° och fallhöjden är mer än 5 m är kantskyddssystem inte lämpliga som skydd. Vid större fallhöjder kan systemet placeras högre på sluttningsytan, till exempel var 2:a och 5:e m fallhöjd för systemklass B respektive C.
kantskydd Produkt
Swedish 
English 
Italian 
Arabic 
German 
French 
Spanish 
Finnish